hejhopp. nyss gjort engelska läxan, superskönt att ha den gjord !
efter skolan idag så smsade fredde om att han va utelåst så jag åkte förbi och snaccade med honom lite.
säger oxå att skolmaten suger. de va typ ris med majs och ärtor, wii va gott ! NOT !
jag har kommit på skolmatens slogan.
skolmat, vi blandar dagens skit med gamla från igår !
helt klart att de är så, blääää.
de vi pratar mest om i skolan i de flesta ämnena nu är andra världskriget. i svenskan läser vi en bok som heter ''med förintelsen i bagaget''
från början har jag tyckt att den vart seg och tråkig, de är många svåra ord i den så man förstår inte allt men de mest i alla fall.
men idag då kom jag in på kapitlet auschwitz, å herre gud ! de är bara hemskt att läsa kapitlet ! hur kan man behandla människor så ? jag kan skriva några saker som står i boken som berör mig.
''En SS-officer började dela upp oss. Somliga skulle stå till höger, andra till vänster. Ridpiskan han pekade med rörde sig snabbt.
Min mor och min bror stod längre bort i en grupp med huvudsakligen äldre, handikappade, mödrar och barn. Väntande lastbilar som gått på tomgång brummade iväg. Jag såg hur min mor och min bror föstes in i en av lastbilarna och tänkte : Skönt att de slipper gå till fots.
De va de sista jag såg av min mor...
De va de sista jag såg av min bror...
-Rör på dig! var de sista de hörde mig säga...
Klarast ser jag dem i mina drömmar. Av klädda i gaskammaren (de fick klä av sig inför alla andra!) tillsammans med vettskrämda människor (fasan måste ha dragit samman deras inälvor, den drar samman mina!) Människor som de plötsligt går upp för att så duschas man inte (hjärtat bultar och skriker - jag vill ut !) Innan de riktigt hinner reflektera, kommer gasen, stiger mot taket, hindrar syreupptagningen. Människomassan rör sig instinktivt mot dörrarna (här kom vi in, här ska vi ut!)
De första, troligen barnen, faller och trampas på i mörkret, Deras skallar krossas. De första är redan döda. Är min bror bland dem? En del försöker klättra uppåt dit gasen ännu inte nått. En del drar sig upp längs väggarna, bryter fingertopparna. Hos en del är armarna lika långa som kroppen. De har sträckts ut, slitits ur armhålorna.
Jag står där hjälplös. Alla är döda. Min mor och min bror finns ej mer. De är en del av en hopsvetsad massa människolämmar. En stinkande likmassa som utsöndrar svett, urin, avföring och blod. Jag står hjälplös, är den ende som lever. Lever jag?...''
''Efter att ha blivit rakad på hela kroppen fick jag duscha i skållhett vatten. Gudskelov var de ingen som var nogrann med hur länge vi duschade. Men de va tillräckligt länge för att jag alltid skall komma ihåg hur beröringen med skållhett vatten innebar. Vid andra av de fåtaliga duschtillfällena kunde vattnet vara iskallt eller ömsom iskallt, ömsom skållhett. Det var ändå vatten inte gas. De fanns ingen tvål, ingen handduk. Våra kläder låg i en stor hög tillsammmans med kläder som tillhört andra som hade varit här före oss. I en annan hög låg fångkläder som såg begagnade ut.
Innan en blåvitrandig pådrivare slängde till oss en jacka och ett par byxor, smorde andra in oss med något svidande över hela kroppen. De luktade desinfektion och brände på alla rakade ställen. Det sved i anus.''
''Kläderna, de enda vi ägde, hade vi på oss dygnet runt. Först under den 10-12 timmar långa arbetsdagen, en dag fylld av konstant stress. Kläderna slets och stank av svett och urin. De SS som kom alltför nära oss grinade illa och svor över dessa judesvin som inte hade vett att tvätta sig. Tvätta sig? Visst. det fanns en tvättbarack i varje läger. Den var samtidigt avträde med 25 hål av typ utedass på vardera sidan. Något som liknade toalettpapper kommer jag inte ihåg, vi stank säkert avföring.''
jag vet att de blev mycket nu, men jag tycker de är värt att läsa. för de är så jävla hemskt och jag kan inte förstå de !
nu måste jag komma tillbaka till mitt eget liv och lugna ner mig.
/michis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar