20.22

Let us die young or let us live forever.

idag har jag tänkt jätte mycke och jag behöver skriva av mig lite.

de kom upp i huvud , hur känner de äldre människorna när dom ser oss unga ? jag skulle känna, dom har hela livet framför sig och jag kom ihåg hur de va att va ung. men själv ska jag ju dö snart. hemska tanke ! jag vill inte bli gammal. haha låter som jag har hamnat i en kris. men de jag menar är att jag tycker man ska ta vara på den korta tiden man är ung och kan ha kul. har inga större krav sig. mjo skolan förståss men inte massa som vuxna har. dom ska försöka få pengarna att räcka till , barnen ska va nöjda, betala räkningar osv osv.. jag menar att man ska leva livet så länge man kan , för man vet inte hur länge man har kvar.



lev för dagen som trollsländan



sen så har jag tänkt på saknad lite. ibland kan känslan av att sakna någon vara skön. att känna att snart får jag träffa hon/han och då kommer jag bli så glad ! och när man träffas är allt bara helt underbart. men så är de den hemska känslan , att sakna någon som man vet att man aldrig får den där glada känslan med igen. de kan va så att man träffar den man saknar varje dag , men man träffas inte på de viset som man saknar honom/henne. den känslan är obeskrivligt hemsk ! den plågar en och sliter en i bitar. man vet varken ut eller in eller någonting. hur länge kan man sakna ? hur lång tid tar de tills saknaden går över ? de kan kännas som den aldrig går över och aldrig kommer göra. kommer någon person ens kunna ta dens plats ? de är som att man ligger i en oändligt djup grop och hur mycke man än klättrar kommer man aldrig upp.

jag är väldigt bra på att trycka undan känslor. sen till slut när bägaren runnit över då kommer allt på en gång. jag gråter helst själv när ingen ser och med musik. då kan man hulka bästemanvill. så himla skönt ! men ibland , då kan man inte sluta gråta. de går upp ett ljus i huvudet. du har förlorat den du älskar mest på denna jord. då börjar man skaka och får panik. va fan ska jag ta mig till ?! de är frågan i huvudet just då.

men som jag sa förut. man har alltid fått lärt sig att man INTE ska visa sig svag. så de är bara att klistra på de fina leendet och skrattet och torka tårarna ! de ingen annan ser, de vet ni, de finns inte.

/michis